Då var det dags för att åka mot huvudstaden. Ska på obesitas föreläsning inför min kommande operation idag.

Då jag skulle in till centrala sthlm så valde jag att ta tåget. Skulle bli så virrig om jag tog bilen... Vet inte om detta blev å mycket bättre...

Att åka tåg är en speciell upplevelse.

Redan på perongen börjar iaktagelserna om omgivningen.

2 affärsmän i kavaj och portfölj med varsin blåtandssnäcka i örat.

Mannen med de inre demonerna som säger åt honom att vanka runt på perongen och slå på sitt organ.

De 2 bohem ungarna som ser ut att bo på en tågstation. Stora ryggsäckar och burrigt hår, converse och militärgrön jacka. Har inte modet kommit längre......

Väl på, det såklart, försenade tåget.

Musiken dånar i mina öron. Allt är typiskt svenskt.  Vi sitter en grupp med människor och tittar och dömmer varandra i smyg. Aldrig ögonkontakt, utstuderat sitter alla så långt från varandra som möjligt.

Det svenska landet lagom är fantasktiskt.

I vagnen sitter 2 medelålders män och hävdar sig mot varandra. Den ena måste ju bara vara värre än den andra....

Den unga killen med sin Iphone lyssnar på musik och ser ut att försöka plugga. Mobilen får mer uppmärksamhet.

Efter att ha passerat någonting som närmast skulle liknas vid en nedlagd cirkus börjar det lukta nagellack i kupen... Hur går det till. Hur målar man naglarna när man åker tåg. Det måste innebära en extrem balans och kordination. Själv klarar jag knapt papper och penna. Funderar hur det skulle se ut om jag försökte mig på att måla naglarna när jag åker tåg.... De skulle få måla om tåget...

Snart dags att rulla in mot huvudstaden. Kasta sig handlöst in bland jyttret av bullriga, stressade, strokeframkallande människor... Känner mig som en bonnpiga från landet. Som vågat sig på att lämna tryggheten hemma på gården..

Gissar att du som ev läser detta nu är helt införstådd med mina känslor inför storstaden. Finner den inte alls intressant på något vis...Jag anser mig i vanliga fall vara en självsäker kvinna som man inte allt för lätt får ur balans. Men det är något med sthlm som får mig att känna mig minst i världen. En ganska farsinerande tanke när anledningen til att jag ska hit är för en obesitas utredning...

Kliver av tåget som en förvirrad nykläckt kyckling. Försöker hitta rätt väg i folkmassan. Hittar snart strömmen av människor, det finns ett mönster mitt bland allt kaos. Följer strömmen. Känner mig som en gruvarbetare som jobbar sig längre och längre ner i underjorden på jakt efter guldet.

Kommer tillslut fram till tunnelbanan. Har bestämt mig för att åka blå linje. För då ska det tydligen vara skyltat till St:Görnas.

Efter att ha kännt mig dummare än vanligt sitter jag iallafall på tunnelbanan. Åker åt rätt håll. Fantastkiskt.

Kommer ut på Fridhemsplan och hittar sjukhuset bakom en kyrka.

Letar mig fram till huvudentren. Hinner in ca 2 dm.....

Då står jag öga mot öga med en gammal klasskompis från LiU. Båda två bara stannar och stirrar på varandra innan vi skuttar in i varandras armar och kan inte fatta att det är sant. 5 år har passerat sedan vi träffades sist.

Har tänkt mycket på henne. Hon var ett underbart stöd i skolan. Nu jobbar hon på kliniken vägg i vägg med den jag ska till. Hoppas att jag träffar på henne igen. Vore kul att snacka ihop sig lite när man inte är helt sönderstressad och svettig efter en power promenad.

Världen är verkligen liten. Det går inte att komma undan någonstans.

Föreläsningen är bättre än väntat. Mycket mer substans än den i nyköping. Nu känner jag mig än mer redo för OP. Börjar redan i dag att ta tag i mitt liv. Nu ska jag ner i vikt. Har inhandlat shaker till mig. Börjat planera hur jag ska äta. Detta fixar jag.

Lyckas faktiskt ta mig hem också. Tunnelbanan gick ju strålande. Hittade direkt till tåget... faaaan vad jag e bra... Pling pling tåg mot nyköping är försenat..... byter avgångstid 3 gånger och byter perong en gång.... håller mig lugn tar en shake och en promenad. Sitter tillslut på tåget. Trött som en nackad höna. Lyssnar på musik och drömmer mig bort. Det är mycket mer folk denna resa. Får trängas en stund. Men jag är för trött för att bry mig. Jag är på väg hem.

Skönt att vara hemma. Nu kan jag se fram imot att göra om denna resa om ca en vecka....

Tjoho.

Perlys är helt fantasktisk. Vilka framsteg han gör.

Hopptränade honom i onsdags. Han och Elise var fantastiska. Allt bara flöt på fantastiskt.

Tävlingen gick bra. Elise tog det extremt lugnt. Men han jobbade på fint. Blev mycket bra social träning för honom.

Idag ska jag till huvudstaden. Ska på informationsmöte angående min närstående OP

Känns riktigt bra. Dock mindre trevligt med en resa till sthlm. men men det får man väl genomlida....